S/Y Ellen

Tjoman. Just nu sitter jag framför min brors datorn genom att min dator har gått sönder! Buhu, det är något motorfel så vi ska lämna in den. Men det var därför jag inte kunde blogga igår.

Imorgon drar jag på klassresa! Vi ska mötas klockan 8.30 vid Skeppsholmen. Det kommer nog bli kul, men måste sätta igång att packa och laga mat. Suck! Ska laga någon jävla chiliconcarne till 10 pers som jag sedan ska frysa in och ta med mig på båten. Båten heter S/Y Ellen for your information. Nåväl, det blir väl nice. Bara att jag inte kommer orka gå upp på morgonen! Vi ska typ upp åtta och hissa segel, ge mig fint väder!


Kommer vara borta från torsdag till söndag. Så vi ses om fyra dagar ungefär! Kisses.

The night never seems to disappear

Ciao! Nu är klockan väldigt sent, typ ett snart! Men jag har pluggat, suck. Får försöka skriva snabbt.
I det förra inlägget sa jag ju att jag blev blinded by all the stars. Vissa kanske redan har listat ut vems bröllopsmiddag det var? Det var Runar Sörgaard och Jessica Karlssons. Och bröllopsmiddagen hölls på min pappas jobb (www.ulfsundaslott.se) besök gärna deras hemsida, ett superbra hotell! Fyra stjärnor! Fräsh inredning, gammalt möter nytt. Men i alla fall, så där var jag allstå! Såg massor med kändisar, Dr Alban, Elin Lanto, E-type m.fl. Sen var Robert Wells där också men han såg jag inte, men min medarbetare Emma såg honom.

Det var en supercool kväll som jag inte kommer glömma i första taget i alla fall! Så mycket kändisar så lite tid, haha okej nu ska jag inte överdriva här men det var nice. NU måste jag sova! Puss och godnatt.

Ps. Besök hemsidan!


Blinded by all the stars

Tjoman, nu har jag tagit mitt moppekort! Tjoho! Förlåt för dålig uppdatering, men har inte haft tid! Har vart på moppekurs (intensivkurs) i två dagar i rad! Kan ni tänka er? Puh... från nio till fyra. Men kul har det vart.

Igår var jag trött¨och bakis. Ni kanske ser mitt patetiska fylleinlägg där nere, ja, jag får skylla på att jag var full. Men med nöd och näppe dog jag mig till moppekursen - Jarla trafikskola. Jag var sen, pinsamt. Men vi gick igenom teori och massor med saker, vet ni vad ett accelationfält är? Eller vad man ska göra innan man ska korsa en korsning eller en järnväg? Jag är stolt och glad att jag klarade det! Och det är ju så kul att köra moppe. På kvällen blev jag som inlägget heter, kanske lite töntig, men jag blev blinded by all the stars med ett stort s! Jag jobbade nämligen på en bröllopsmiddag som hölls igår, lördag kväll... Alla kanske inte vet vem det var som gifte sig. Ni får lista ut det själva!
Men det var superkul och superhäftigt! En upplevelse. Jag sov sedan över där, inte på bröllopsmiddagen men på hotellet. Cosy. På morgonen var det upp klockan åtta, åt hotellfrukost (mums) och sedan skjutsade min pappa mig till moppekursen.

Idag så hade vi lite mer teori, gick igenom hur man skulle sköta sin moppe och sen fick vi förstås övningsköra! Så himla kul, kan inte vänta att ge mig ut i trafiken! Även om det är lite läskigt. Men får mitt kort om två veckor ungefär! Bye!



Fyllekäk

Har nyss avslutat Sofias fest. Det var superkul! Just nu står Sofia och lagar fyllekäk, kan det bli bättre? Vi ska avnjuta måltiden på Sofias balkong. Gotti, gotti.
Hur ska jag komma upp imorgon? Eller idag?! Klockan åtta på morgonen! Herregud! Vi får se hur det går.
Kisses.


En ny start

Det blir en ny start! De inläggen som ni ser här nedan kom från min förra blogg, som jag tog bort pga ett problem. Nu har jag ett helt nytt namn också. Jag valde ut de inläggen som jag ville ha kvar. Jag hade bloggat ända sedan i Maj i år, så det var några månader i alla fall. Men, men...

Vi kan ju börja med vad jag har gjort idag? Jag har varit i skolan, jag går sista året i grundskolan. Jag går i en internationell engelsk skola. 50 procent svenska, 50 procent engelska. Jag bloggar oftast om min vardag eller om andra saker. Saker som jag tycker är bra/mindre bra. Nåväl, vi får väl se hur det går denna gången!
Ikväll ska jag fira min kompis Sofia som har fyllt 15 år!
(I min förra blogg slutade jag alltid inläggen med Au Revoir! Vi får se om jag fortsätter med det, men idag gör jag det i alla fall!)

Au Revoir!

Om man lägger på fem år så

Tja allihopa! Snart är det klassresa, om exakt en vecka! Tjoho!
Efter skolan så hade jag inga nycklar hem, så jag fick låna Sofia Ns mobil att ringa ifrån. Jag fick tag på mamma men det blev pappa som hämtade upp mig och skjutsade därefter hem mig. När vi väl var hemma började jag läsa min bok och trafikregler etc. som är förberedelser innan min moppekurs. Man lär sig faktist mycket och det är kul att lära sig vad alla vägriktningar och grejer betyder! Kommer bli mycket lättare att ta körkort (för bil) sen. Tycker det är skönt att ha moppe, kommer nog antagligen inte bli så mycket snö denna vinter så kommer kunna köra den mycket! Kanske ända in på våren? Det kommer nog bli lättare att komma i tid i alla fall. Sen är det alltid kul att flasha lite.

Innan vi åkte hem så klippte pappa sig och jag fick sitta och kolla på. Mycket intressant... Men i alla fall, pappa började prata med frisören om typ hur gamla jag och Fredrik var och han pratade lite om sina egna barn. Pappa konstaterade att jag var femton, då blev frisören förvånad och trodde att jag var 20! Detta var en stor komplimang för mig genom att jag var osminkad också haha.

Pappa: - Min son är tolv och min dotter här är femton.

Frisören: - Va? Jag hade tippat på tjugo!
Kul att höra i alla fall! Fast äldre än så vill jag inte se ut, nej, nej. Just nu sitter jag med min laptop framför tv:n och chillar. Det är skönt att ha laptop, man kan ha den typ var som helst. I köket, på toan, haha, ja var som helst! Fast kanske inte utomhus, men jag har trådlöst bredband så det är därför jag kan ha den på toan (inte för att jag brukar ha det.) Men bara så att ni inte tror att vi har någon internet-uttag där inne haha! Det skulle vara lite lustigt. Nåja! Nu ska jag fortsätta chilla, imorgon är det fredag! Planer? Det får ni kanske veta imorgon. Puss.



Au Revoir!

Att välja rätt

Att välja rätt gymnasium, kan inte vara så svårt? En sådan big deal? Joho Sophie för två år sedan! Jag vet vad jag vill söka till, eller vilken linje. Jag vill ha något som inriktar sig på journalistisk, författare, advokat etc. Där man kan uttrycka sig både textligt och muntligt. Men vilken ångest! Detta är sista året i grundskolan, nian. Det kan inte bli värre känns det som. "JAG HATAR SKOLAN!" har man svurit och tänkt för sig själv. Men när det väl gäller att börja tänka på framtiden blir man rädd. Jag vill inte att nian ska ta slut, jag vill ha kvar samma klass. Detta är bara början av detta läsår. Men jag har redan insett att jag kommer sakna denna skolan/detta så jävla mycket. Jag har insett hur mycket jag kommer gråta på skolavslutningen 09. Det är hemskt att tänka på. Det känns som en ny start när man börjar på gymnasiet, nya vänner, ny skola, nya lärare. Allt är nytt, och det skrämmer mig. Det är då som vänskapsrelationerna sätts på prov, man får reda på vilka som håller kvar och som verkligen är ens riktiga vänner. Och det skrämmer mig med. Tänk att för nio år sedan började jag i ettan, och för tio år sedan i sexårs! Kan det verkligen stämma? Hur kan tiden gå så fort? Den bara svischar förbi. Jag är inne på mitt fjärde år i denna skola, lika lång tid som jag gick i min första skola, lågstadiet. Åttan bara dansade förbi en, och sommarlovet? Vad hände med mitt sommarlov? Så hur ska jag hinna med att hålla ögonen öpnna i nian? För det känns som att nästa gång jag kmmoer lyfta på ögonlocken så kommer allt vara över, slut. Men samtidigt som en period i livet tar slut, börjar en ny. Skrämmande.


Ända sedan från lågstadiet, mellanstadiet, sexan och sjuan har man tyckt att niorna och gymnasie folket är så stora och mogna! Men tyck inte det. Man är lika liten som då, bara att man har upplevt mer. Vem har sagt att man har blivit klokare? I lågstadiet tyckte man det var jätteviktigt att stanna och kolla sig om innan man gick över gatan, och stanna när den gröna grubben blev röd. Det tycker man fortfarande, men gör man det? Kollar man sig om och stannar när gubben blir röd? Jag ska försöka njuta av den tid jag har kvar i denna skola och av den tid jag har kvar med min klass. Kommer sakna varenda människa. Klassresan ska bli den bästa någonsin och vi SKA ha bal! Våran skola har nämligen fått för sig att vi inte ska ha det. Men redan de kommande veckorna ska vi göra protest listor och kämpa för att vi ska få ett sådant fint avslut som vi förtjänar! Vi är extra speciella nämligen, niorna i år. För vi kommer vara de första som har gått i denna skola ända från sexan upp till nian och sedan gått ut. Så vi SKA ha våran bal, punkt slut. Man måste leva i nuet och ta vara på den tid man har och göra det bästa av den. Kan det vara meningen med livet?

Au Revoir!

Stockholm = Storstad?

Stockholm, en underbar stad! Jag älskar Stockholm och det kan jag ju inte ljuga om. Men är det verkligen en sådan stor stad? Om man tänker efter är Stockholm en ganska liten stad. När jag flög tillbaka till Sverige flög vi över Stockholm och när man ser från ovan ser staden såklart nästan ännu vackrare ut. Men så stor är den inte! Så är Göteborg då ännu mindre och Malmö? Pyttelitet? Det är ett stort land vi lever i med mycket yta, men det är inte så att vi utnyttjar det till fullo. Som i för sig är rätt bra för naturen kanske, men ändå. Vi lever i ett litet land i små städer!
Så egentligen fattar jag inte varför Nils, storstadspojken som han kallar sig själv för, gör så stor sak av att bo i en storstad! Jag har inte något emot honom på det sättet, jag gillar hans blogg och läser den ibland. Men överdriver han inte lite när han pratar om vilket tempo det är i Stockholm och blablabla! Såklart det är det, mer än i andra städer här i Sverige men han verkar i alla fall inte ha sett så mycket av världen. I Sverige bor det nio miljoner människor sammanlagt, medan staden Paris har nio miljoner invånare! Det är helt sjukt, hela Sverige i Paris. Världen är liten, eller så är det bara vi svenskar som säger det genom att vi bor i ett sådant litet land.
Men som sagt, om man utforskar världen mycket mer så förstår man hur litet Stockholm är jämfört med andra städer och platser! Så Nils, Stockholm är en underbar stad! Men du bör nog upptäcka världen mer innan du pladdrar på om småstadsfrisyrer och sådant. Och det är också okej att säga bajs, ibland. Man behöver inte göra så stor sak av saker även om det kanske är det han strävar efter!



Au Revoir!

Shortage

Allstå åh vad jag stör mig på vissa människor, såna som inte vågar sticka ut, såna som bara vill smälta in och bara smeta omkring. Jag är trött på sådant, de flesta har väl försökt smälta in någon gång. Men varför strävar vi efter detta fenomen. Är det bara så i denna ålder? Eller kommer det vara så livet ut? De flesta vuxna tycker jag inte har så lika stilar, är det för att man är mer mogen i vuxen ålder eller blir man egentligen bara dummare med åren som vissa säger? Jag är trött på alla dessa människor som försöker passa in, man är så falsk mot sig själv. Ibland kan det bli så att man själv försöker passa in, men det handlar om att våga vara annorlunda. Och varje gång man försöker passa in blir man så sur, varför ska man passa in?! Jag är inte ens en tråkig människa, jag orkar inte vara helt normal. För vem fan är normal egentligen? Det finns väl inget som är normalt egentligen. Om en människa skulle säga till dig "Du är ju helt konstig, kolla bara på Lisa, hon är normal. Varför kan du inte vara som henne?" Hur vet den personen att "Lisa" är normal, om man ska efterlikna en annan person blir man ju bara som den personen, då kan man inte vara sig själv. Hur vet man när man har fötterna på jorden egentligen? Är det när man vågar stå för det man känner och gör, inte bryr sig om vad andra tycker? Var är alla jordnära människor egentligen? Finns det några? Jag är så trött på att alla ska passa in! När ska folk våga vara sig själva? Vissa vågar inte sticka ut för att då kan man bli dömd, och det skrämmer många. Ingen vill bli dömd, men det blir man ju varje dag ändå.

Ni som vågar vara er själva, grattis! Då har ni lyckats. För det är inte lätt alla stunder, att vara sig själv. Jag tycker att jag är smart, klok, vis och bra på många sätt. Att jag är kan se ur många synvinklar, jag kan ge bra tips, jag kan argumentera på ett sätt som vissa ungdomar inte kan i min ålder. Men även om jag tycker allt detta bra om mig själv, kan jag ändå se mina dåliga sidor och veta om dom. Även om jag inte alltid bryr mig om dom och tar tag i dom. Men om jag skulle gå runt och säga detta öppet skulle det ju låta helt fel enligt alla runt omkring en. Ni som kanske läser detta nu kanske tycker det låter malligt, men sluta tycka det! För har ni inte också bra tankar om er själva? Vad tycker ni att ni är bra på? Alla har olika kvaliteter, färdigheter, berätta om dom! Våga vara er själva helt enkelt, för världen behöver mer jordnära människor.

Förstora byxor, en trend?

Jag har faktist tänkt på att de flesta Amerikanare brukar ha för stora kostymsbyxor på sig. T.ex. min vice rektor eller han som är programledare för Americas Funniest Homevideos. Antingen är dom för små eller förstora oftast förstora. Jag menar är det en trend i Amerika eller något? De flesta går liksom runt med en storlek större i kostymerna. Ser jätte fult ut!
Nu menar jag att inte alla Amerikanare har förstora byxor på sig, men om ni skulle zappa förbi AFV eller någon Amerikansk serie. Kolla extra noga på deras byxor!


Au Revoir!

This is a true story

This is just a true story. Enjoy!

RSS 2.0