Windows
Just nu sitter jag här framför min dator. Regnet smattrar mot fönstret. I fredags hade jag fest, det var rätt lyckat, dock lite mycket folk och i slutet blev det lite krångel. Men annars var det bra. I lördags (igår) så var jag så otroligt trött, så jag åkte till Mikaela i Södra Ängby där jag, hon och Sofia kollade på Aristocats. En sann klassiker!
Jag vet inte om det är typiskt mig. Att förlora mig i datorn med Spotify och massor med tankar, patetiskt but true. Jag vet inte om det beror på regnet. Om det beror på hösten. Om det beror på att jag just nu ser världen genom ett fönster. Men tankarna svämmar över, och jag känner mig lite nere faktiskt. Jag har en konstig försmak för lite "deppig" musik. Men jag är ingen deppig person. Det är konstigt detta, hur allting fungerar, hur livet har sin gång. Har ni någonsin tänkt på det? Kärleken går inte att förstå sig på. Det är en sak som är sann. Det är helt oförutsägbar.
Jag vet inte om det är typiskt mig. Att förlora mig i datorn med Spotify och massor med tankar, patetiskt but true. Jag vet inte om det beror på regnet. Om det beror på hösten. Om det beror på att jag just nu ser världen genom ett fönster. Men tankarna svämmar över, och jag känner mig lite nere faktiskt. Jag har en konstig försmak för lite "deppig" musik. Men jag är ingen deppig person. Det är konstigt detta, hur allting fungerar, hur livet har sin gång. Har ni någonsin tänkt på det? Kärleken går inte att förstå sig på. Det är en sak som är sann. Det är helt oförutsägbar.
Kommentarer
Trackback
